Imponerad

Jag börjar bli rejält imponerad av mina kursare och hur benägna de verkar vara att engagera sig. När w-sektionens styrelse bjöd på middag om pratade om sin verksamhet i förrgår kom mer än halva klassen, och runt 25 personer skrev upp sig som praktikanter i de fyra sektionsutskott som tar emot sådana (ettor får chansen att prova på hur det är att jobba i studierådet, arbetsmarknadsgruppen, informations- och jämlikhetsutskotten innan man formellt väljs in på sektionens höstmöte). När det dessutom skulle väljas två representanter från ettan till sektionens valberedning idag hoppade folk på utan större övertalning. Skoj!

Jag själv tycker ju att allt sådant här är lite väl roligt (och brukar engagera mig i lite för många saker på en och samma gång), så jag försöker avvakta lite tills höstmötet närmar sig innan jag bestämmer mig för om jag vill kandidera till något. Vi får väl se hur bra det går.

Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska snart upp igen för att ge mig ut på exkursion till Sövdesjön. Det ska letas makroinvertebrater vid strandkanten och testas lite hypoteser. Det blir nog roligare än det låter.

Så var man etta

Nollningen på ekosystemteknik är över för i år. Vi förstaårsstudenter har fått ta på oss våra nyinköpta teknologmössor och phös och phaddrar är avtackade. Jag är nyss hemkommen från ännu en ganska enastående sittning (w-sektionen har ett väldigt bra sexmästeri). Revygruppen, de kursare till mig som annars framför allt har spelat instrument och varit hejarklack när vi andra har tävlat, hade satt ihop ett lysande spex som start på kvällen. Bland de absoluta höjdpunkterna kan nämnas en rap som löste vår första redovisningsuppgift i matematik och en fin parodi på vår studievägledare.

Phöset höll även prisutdelning till nollorna, och jag knep titeln "årets turkosa kemist" för mitt slajmexperimenterande i samband med regattan. Trofén är i form av en turkos gipsstatyett av Miraculix (statyetten hade "lånats" av kemi-sektionen). Väldigt skoj. Miraculix har en hedersplats bredvid datorn tillsammans med min turkosa tomteluva.

Det lät lite floskelartat när man i förväg fick höra att nollningen skulle vara en av de bästa tiderna i ens liv, och det är klart att det är skönt att ha lite lediga kvällar igen, men det känns ändå riktigt tråkigt att det är slut nu. För det var länge sedan jag hade så kul som jag har haft de senaste fyra veckorna. Tomteluvan av till TLTH, phaddrarna och phöset.

Regattaslag på LTH

Regattaslag
Regattaslag på LTH
På Sjönsjön vi ska härja
Förstöra allt vi kommer åt
Å dörren ska vi bärja.
Båtarna körs ner på ramp
Sektionerna gör upp i kamp
Elektro, kemi, eko, ing och fysik,
data, V, A, maskin åså I-sektion.
Mel: Kamomilla stad

Nu är äntligen det stora regattaslaget avgjort. Vår väldigt fina Jul-ö-båt kapsejsade nästan ett par gånger (under publikens stora jubel) innan besättningen lyckades få ut den till Ön ön och där komma på båten. Båten omnämns för övrigt på Sydsvenskans hemsida. Jag tyckte det var en fin båt, men jag får väl anta att den "knappast [höjde] Lunds status som kulturstad". Men om kulturredaktionen för Sydsvenskan tvunget måste leta syndabockar för att Lund inte blev Kulturhuvudstad 2014 bakom den egna mossiga uppfattningen av vad som är "kultur" får de väl göra det. Jag är av uppfattningen att det brukar vara roligare när man inte anstränger sig så att man blir blå i ansiktet för att skapa "kultur".

Är lite spänd på resultaten. Vi bör ha fått rejält med poäng för draggningen, städningen och förhoppningsvis även vår presentation av båten (och mutningen kan ju ha bidragit lite med). Men det är väldigt svårt att avgöra hur poängen fördelades under själva slaget. Det var en syn, och väldigt rörigt. En av våra besättningsmän försvarade tappert den sista grankvisten som fanns kvar på ön med allt slajm och alla vattenbalonger vi hade, och använde framåt slutet slajmboxen för att hiva vatten över alla som vågade sig i närheten. Vår andra besättningsman gick lös på fysiksektionens flytande pub med ordentlig frenesi medan den tredje i besättningen brottades med någon av motståndarna om ett av lagens flaggor. Lätt kaos med andra ord.

Sammanfattningsvis kan jag säga att nollningen har varit roligare än vad jag hade väntat mig, och ett väldigt bra sätt att lära känna såväl kursare som andra- och tredjeårsstudenter, men att det känns rätt skönt att det är (mer eller mindre) över nu, så att man hinner vara lite ledig efter studierna igen.

Slajmexperiment

Som ammunitionsansvarig (egenhändigt ihopsnickrad titel) för W-sektionens regattalag försöker jag just nu framställa något hyfsat obehagligt men fullständigt ätbart (och med fördel ganska mjukt) som mina lagkamrater kan kasta på bordande nollor från andra sektioner under sjöslaget. Då slajm har efterlysts i regattalaget har jag letat reda på ett hyfsat recept och försöker experimentera fram en lösning med rätt egenskaper. Ett optimalt ekoregattaslajm bör uppfylla följande krav:

Vara slajmigt (min tolkning här är att det ska vara rätt tjockt men ändå hyfsat flytande.
Vara ätligt (domarna kan be oss att proväta ammunitionen)
Inte riskera att skada någon
Gå att få ner i vattenballonger
Vara turkos (så klart)

Slajmet jag har använt mig av görs på vatten och potatismjöl (tillsammans med lite olja), som kokas upp tills det tjocknar. Röran färgas med hjälp av ett par droppar blå och grön karamellfärg. Resultatet blir en blågrön sörja som smakar precis som man tror att det ska göra - vatten och mjöl. Inte så aptitligt kanske, men fullt ätbart och inte särskilt farligt heller. Lösningen har bra konsistens vid tillagningen, och är hyfsat lätt att röra ner karamellfärg i, men stelnar inom ett par timmar. Det behåller sen en "wobblig" (tänk gelé) form oavsett om de förvaras i rumstemperatur eller i kylskåp.

De två stora problemen med lösningen i sin nuvarande form är därmed att det förmodligen kommer att vara svårt att få ner det i vattenbalonger efter det har stelnat något, men framförallt att det förmodligen inte blir särskilt bra effekt om man kastar det på någon. Jag har därför tänkt att ägna eftermiddagen och kvällen åt följande experiment:

Testa kastegenskaper
Få fram en mer turkos färg (kräver förmodligen en större provsats än ca 3dl, som är den jag har använt mig av hittils).
Försöka få blandningen att behålla en lösare form under längre tid.

Det senare experimentet lär bli det mest krävande, men har ju samtidigt potential att bli riktigt roligt. Några idéer jag har just nu är mer olja, mer vatten, att jag värmer det ett kortare tag (svårt, det går väldigt snabbt från att det är i lös form till att det tjocknar) eller alternativt att jag överger slajmidén och gör en lösning av vatten och lite större mängder vetemjöl (utan att värma det). Fler idéer tas givetvis tacksamt emot.

Såpafotboll

Det börjar märkas att ekosystemteknik har en väldigt aktiv och engagerad sektion - så pass att vi var tre gånger så många nollor som det fanns penslar vid gårdagens märkesmålning. Jag fick nöja mig med att heja på medan Sigge Haj fick ny färg och ett par nya detaljer (han är mer skräckinjagande/alternativt mer metrosexuell beroende på hur god vilja man har som betraktare av konstverker) och leta efter andra aktiviteter. Eftersom jag varken kände för att försöka stapla backar ovanpå varandra sju meter upp i luften (galna människor!) eller kasta mig huvudstupa ner för en grässlänt letade jag mig istället fram till såpafotbollsplanen. Såpafotboll spelas föga överraskande med en boll i handbollsstorlek på en såpaindränkt presenning. Med hjälp av fyra lika skogstokiga ekoister och ett motståndarlag av kemitekniker (och möjligtvis någon TLTH-styrelsemedlem) lyckades jag dränka in såväl overallbyxben som tröja i såpa. Man får ju ta de chanser man får att rengöra overallen, vars skötsel annars följs av hyfsat rigorösa förhållningsorder. Såpafotboll var väl kanske så här i efterhand inte det bästa valet. Matchen slutade förmodligen oavgjort, det var inte helt lätt att avgöra.

Överphösen körde en alternativ metod under skändningen, som involverade en hinderbana med senap, simning från ön Ön i sjön Sjön, peruker, dragkamp mot nollor, mjöl, ägg (?) och en hel del andra obehagligheter. Vårt överphös Lasse spöade (med knapp marginal) I-sektionens överphös. Jag är inte riktigt säker på att det var värt det. Arma människor, nu vet jag i alla fall att jag inte vill bli överphös.

Idag har Tekologkåren sitt Safari (en mässa för främst olika kårutskott och teknologstudentföreningar). Intressant koncept. Jag har så klart skrivit upp mig på lite för många intresselistor och tagit lappar från ett par mer aktiviteter än vad jag har tid med, men det verkar ju så roligt alltihop. Sova får man väl göra någongång 2014.

Draggning

Nu är sjön Sjön om inte mindre brun så åtminstone något mindre farlig. Genom en gedigen arbetsinsats av ett gäng teknologsektioner (ekosystemteknik och kemiteknik hade överlägset bäst uppslutning) har en massa konstigheter fiskats upp från sjöbotten och de värsta brännässle- och tistelsnåren rensats bort från strandkanten. Ön Ön ser nästan ordentlig ut. Elektroteknik sjöng högst, men jag vill påstå att jag är hyfsat opartisk när jag menar att eko var bäst på att städa. Det är nästan så att jag blev lite rörd när två kursare som inte ens ingick i regattalaget (och därför inte hade behövt känna något ansvar) slängde sig i sjön och fiskade upp två cyklar.

Idag är det segare, man blir märkbart trött av att springa upp och ner för den ordentligt branta slänten vid sjön och försöka balansera (i gummistövlar) så att man inte trillar i medan man försöker slita upp ogräs. Men skoj var det.

Jag har räknat på hyfsat bra idag, så nu är jag bara ett tredjedels geometrihäfte efter. Stabilt. Det kommer ju inte bli särskilt många lediga stunder den här veckan heller, regattabyggandet har gått in i en intensivare fas, och så vill jag ju inte missa nollelördagen heller. Jag får väl försöka ta igen det i nästa vecka eller något. Än så länge är det i alla fall som tur är inte särskilt många konsigheter.

Nu är det i alla fall snart matteföreläsning - cirkelns omkrets och area samt analytisk geometri. Lite synd att föreläsningarna i regel ligger på första passet efter lunch, eftersom jag alltid blir väldigt trött lite före 14.

Sömn

Sömn har det inte varit särskilt mycket av den senaste veckan. Det går faktiskt att dra direkta paralleller till förra årets första vecka i september, och hur lite jag hade tid att sova då. Jag vågar därför dra slutsatsen att det är ungefär lika jobbigt att vara teknolognolla som att vara kårpresidial under första halvan av september. Tur då att jag har valt att hoppa flyING:en imorgon (idag) och kan ha sovmorgon.

Helgen kommer även att vara ett bra tillfälle att läsa ikapp. Jag ligger som det ser ut nu större delen av ett geometrihäfte, och en sådär 70 sidor om sjöar back. Inte helt lyckat, men det tar förhoppningsvis inte alltför lång tid att ta igen. Matten har blivit besvärlig igen (synd, jag har känt mig omotiverat smart större delen av veckan tack vare att matten gick så bra), och framför allt tar det väldigt lång tid att lösa uppgifter. Jag ägnade halva dagens matteövning till att försöka bevisa att en fyrhörnings vinkelsumma är 360*. Efter en del om och men lyckades jag komma fram till att en triangel har vinkelsumman 180*. Sedan satt jag och funderade ett bra tag på hur i hela friden jag skulle kunna visa att en fyrhörning kan delas i två trianglar (och att vinkelsumman på så sätt blir 180* x 2 = 360*), och svalde till slut min stolthet och frågade läraren om hjälp. Tydligen var dock just detta inte något som behövde bevisas - så just nu känns det en aning rörigt att lista ut vad som är definitioner, vad som är axiom och vad som är satser. Men det reder nog ut sig med lite övning.

Vi hade en riktigt bra Lära känna-sittning ihop med de senaste årens Phös idag (igår). Väldigt mycket sång, så jag lär vara hes imorgon. Vid sidan av många fina gamla nollnings och Sångarstrids-texter innehåller sångboken såväl Eslövs nationalsång (gissningsvis skriven av något fördomsfulla Lundaakademiker) som en sång (på melodin Änglahund) om Löberödssonen Bosses frågor som ny nolla i Lund.

På söndag blir det regattabyggande. Jag hann bara vara med på informationsmötet, och inte själva byggfasen i torsdags, så jag är lite spänd på hur båten ser ut nu. Gruppen ska tydligen ha kommit en bra bit på vägen. Men nu är det minsann dags att ta igen lite av den där förlorade sömnen.